Så skulle jag kyssa dig, sa han, om jag älskade dig

Jag ville bara säga det en gång för alla, den här triologin är bra. En sån där bok med så innerlig kärlek att det är äckligt, vargpojkar med gula ögon och oförklarlig skog. Och språket. Jag älskar det, jag vill spara det, jag vill ha det, jag vill krypa in mellan orden och leva ett sunkigt radhusliv med det. Så bra är det.
"det var så Cole hittade mig en timme senare. Jag satt med korslagda ben i det tomma badkaret, med gitarren i knät, spelade G-durackord och sjöng en sång jag aldrig sjungit förut." "du har bara känt mig i ungefär fjorton sekunder, och sju av dem har vi hånglat men ändå vet du mer om mig än alla mina vänner i den här dumma hålan, sa jag."
Om de blir filmer blir jag glad.
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0