Vad var min tystnad värd

Det värsta är inte sömnlösa nätter eller hysteriska skrattanfall framför en film man aldrig kommer kunna se igen i desperata försök att fly smärtan. Det värsta är inte ens att gå runt och veta det kunde vart vi. Det värsta är ovissheten om det nånsin kommer ta slut.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0