Ingen jävla schlager

I fredags innan vi skulle få sportlov samlade skolan in våra datorer. Stämningen i klassrummet sista lektionen var lika som innan en begravning. Vi fick sätta namnlappar på datorerna och höra "att klockan 2 ska vi alla gå bort och lämna in dem tillsammans". Sen ITsnubben visade ju ingen som helst respekt utan samlade in dem alla i en hand, folk sprang därifrån för att de inteklarade av att se och sen var alla helt tomma och ingen visste hur de skulle bete sig. Och det här är helt sant, visst lite skämt hit och dit ibland oss men läskigt hur beroende man blir av en liten dator. Så jag har inte haft nån dator det här lovet, känns lite bra faktiskt. 
 
Igår och idag bakade jag macarons, hade läst ungefär 250 beskrivningar och tips så att jag var jättenervös och helt inställd på att misslyckas var väl det minsta man kunde säga. Så helt förvånande och 100 rosor och applåder till mig men jag blev jättenöjd med dem! Gjorde dem med recept från Mia Örhns bok och hade chokladkaffetryffel imellan.

Hör du sanningen den lät som ett skratt

Det där konceptet med att söka jobb och bli vuxen är nog inget för mig. Det insåg jag idag när jag var på sommarjobbsmässa i stan. För det första var det kaos,det var människor exakt överallt och alla som jag kände/kände igen/nångång sett i mitt liv/resten av världen var där. Alla sprang runt med upptryckta, ihophäftade cv:n med bild och hela köret, gula plastfickor och presenterade sig med hela sin livskarriär vid varje bord. Folk blev nertrampade(nästan) och det var milslånga köer överallt. Och medan allt det där pågick gick jag runt och såg efterbliven ut och hade inte ens tanken på att ha med mig ett cv och den enda anledningen till att jag var där var för jag hade tänkt att-sommarjobb-är-nog-något-som-är-bra-att-ha. Men eftersom det inte verkar finnas nån rik man i sikte nu så ska jag mentalt förbereda mig i helst några veckor på att komma på något bra om mig som jag kan smöra till med i ett personligt brev.

Cakepops

Idag gjorde jag cakepops och dammsugare(heter dom punchrullar också?) och hade i allt möjligt utan punch bara för jag hade en misslyckad tårtbotten i frysen. Dammsugarna blev ganska äckliga och var inte det mest charmerande jag sett när de såg ut som blåa larver doppade i choklad. Cakepopsen blev okej men blev för irriterad på chokladen så känner inte för att göra det igen.

Arton år och långt ifrån vuxen

Min 18-årsdag var bara bra, inget revolterande direkt och inga revolterande presenter. Ingen skattedeklaration eller bilnycklar i ett kuvert direkt utan lite bakgrejer och pengar. Hade inte önskar mig något direkt heller så lite svårt då. Åt tårta och blev bortglömd av vissa, ihågkommen av andra i skolan och på grund av de sistnämnda sjöng de för mig också. Jajamän en hel dag av uppmärksamhet. Och igår såg jag Beautiful Creatures på bio, det var också bra.

Mjölk & äggfria cupcakes

Receptet på muffinses hittade jag här och som frosting gjorde jag smörkräm med mjölkfritt smör.

Vem bryr sig om natten är vacker

Imorgon fyller jag 18. Då förväntas jag ta körkort, ta ansvar och mina föräldrar behöver inte ha en aning om hur det går för mig i skolan. Och så får jag gå ut på krogen, köpa alvedon på ica och ska räknas som vuxen. Fast nä. Har övningskört 2 gånger och ser fortfarande ut som 14 så nån speciell dag är det inte. Ska sitta och glo hemma som alla andra dagar. För såna där roliga saker man gör med kompisar händer bara på film.

Vi målade bilder för varandra om vad livet har gett och kan ge

Gömd bakom en trädörr och ett hänglås i en källare till ett hyreshus bland julsaker och flyttkartonger står mormors utemöbler, en rutig kylväska från stenåldern och flytvästar. Gamla verktyg och båtdelar. Mormors liv som ung blir med ens mer verkligt, friare i Boden, båt och coola kompisar i Småland. Tiden när jag var liten och morfar levde med båt och campingar visar sig i ett litet hopträngt förråd. Det blir en så stor kontrast mot den lilla tanten nu som bor i en tvåa mitt i stan, centrum på andra sidan gatan, några vänner hon träffar om hon orkar och närmre naturen kommer hon inte än med några träd på baksidan. Hon är gammal, har svårt att gå och hör dåligt.
Jag vill inte att hon ska försvinna. Även om delar av hennes ungdom bara ligger nerpackad i lådor vill jag att hon fortfarande ska kunna berätta om den. Det kommer blir så tomt. Och när pappa säger att snart kommer väl vi få rensa ut förrådet vill jag egentligen bara gråta. 
 
Men det finns inte bara sorgliga saker med att rensa ut gamla ställen. När min bror städade hennes köksskåp fanns det massa trevliga saker. Fick en burk mormors mamma en gång köpt, hjärtformar varken jag eller mormor visste att hon hade och muffinsformar jag velat ha sen hon fyllde 75. 
Om jag blev glad? Jaa-aaadå. Levde på överskottsglädje hela kvällen tills jag nästan somnade i bilen hem. 

Du sa att rädslan den går över men den där oron stannar kvar

Jahapp och där var huset sålt. Men känns fortfarande inte som att alla rum har fått en här-bor-inte-vi-längre skylt på sig eftersom huset ska besiktas och köparna kan ångra sig. Så jag kan fortfarande ha min säng parkerad i ett hörn och sitta i soffan på kvällarna och huset är vårt. Det är inte ens nån big deal, folk flyttar hela tiden. Flyttar hemifrån, skaffar större lägenhet, byter adress, stad, familj, liv, you name it. Men det hade känts bättre om vi hade vetat vart vi skulle. Iallafall vilken stad. 

Chokladmuffins med chokladkräm

Har bakat till min tjocka klass. Förra terminen var det en person i veckan som bakade till sista fredagslektionen, nu har vi två. Men fika är alltid gott. Bakade chokladmuffins men recept härifrån, dom blev goda och ganska fula.

Kärlek är för dom dom som har tur

Och jag tycker om dig så jävla mycket

Det fanns så mycket att se så jag släppte taget om din hand och du försvann

Två bilder på ett ganska obetydligt hustak
Andra söndagen i rad av tre som vi har husvisning. Känns ganska konstigt faktist att det går runt främmande människor här som vi aldrig ser varenda helg, och folk får svänga förbi och kolla in vårat hus bara sådär. I början var det massa olika känslor med att eventuellt flytta 20 mil bort. Lämna allt man är van vid, alla gator man kan utan och innan, människor man kommer att sakna osv men nu känns det mest som en avlägsen framtid fast vi är som mest uppe i det. Jag tar det som det kommer, har fortfarande inte en aning hur jag ska göra med allt men än så länge bryr jag mig inte. Jag är mest glad över att solen lyser, snön smälter inte och det kan få vara vinter i minst en månad till. 

RSS 2.0