I skarven mellan olycklig kärlek och det som aldrig blev

Någonstans går hon som fortfarande drömmer.
Hon som tröttnat på vissna pelargoner
och utspilld mjölk vid frukostbordet.
Hon som vill känna hjärtat bulta av stolthet
inför en liten barnahand tätt i sin.
Någon hon kan ha tättintill och fråga
"hör du hur klockan tickar". 
 
Någon annanstans sitter hon
som har gråten kvävande i halsen
och förgäves lever i framtidstankar.
Hon som tröttnat på brustna tonårshjärtan
och tunga steg genom gruset.
Som drömmer varje natt
och går med huvudet högt
men inte vågar möta ögonkontakt. 
 
Livsperspektiv. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0