Var på tvinspelning idag för Partaj som går på 5:an, programmet var väl inte sådär superkul men roligt att se hur det går till bakom kulisserna. Fick se Eva Röse och prata med Johan Pettersson sen var det mest massa väntan då jag drack kaffe, spelade pingis och gick runt utanför för att lokalisera var i Stockholm vi befann oss. Men det var bra, och nu är jag otroligt trött.

Finns ingen bättre årstid är hösten. Och att gå ute på kvällen, när det är mörkt och kallt och ligger gula löv överallt, det är vackert. Just nu går jag bara runt och njuter och tänker fortsätta med det tills december är slut.

 

Jag tror inte ett dugg på horoskop och att det skulle funka, det är ju inte direkt särskilt personligt, hur många finns det inte som har vattumannen liksom? Och hur tar de reda på dom? Nånting med stjärnorna, låter troligt och bra. Men idag när jag läste det stämde det exakt, precis de tankarna som hela tiden går i mitt huvud och hur jag skulle göra. Sånt är läskigt. Fast vill ändå inte tro på det, den där vägen som har öppnat sig är bara skit. Den kommer inte leda någonstans, det kommer i och för sig den andra inte heller göra så det är väl bättre och fokusera på den.

 

Jag kommer ihåg första gången jag åt morotskaka, den var från ett café och hade en morot som dekoration överst. Det känns alltid så speciellt varje gång jag bakar det för jag associerar alltid med det, och just den gången var jag både med mormor, morfar, farmor och farfar. Nu var det flera år sen farfar och morfar dog och två år sen farmor dog, därför känns det extra speciellt att jag har minnen från dom alla tillsammans. Det känns så fint.