Du är inte den första och inte den sista men förmodligen den snyggaste

om en sommar som började på nollfemtrettionio-tåget om

pappersmuggar automatkaffe med två plus, kartonger och

gångar A till O som inte

ville ta slut

när Sverige visade tio plus, gassande sol och regn satt vi

uppflugna på en lastkaj, spånbänkar, med muren mot ryggen

och med människor jag kunde sett utifrån och

aldrig känt igen men som

var teambuilding efter några öl som

någon sa

om känslor som trasslades ihop men

ord som hölls isär och 

rädslan för att ständigt falla i 

trappan, snubbla eller inte

orka resa sig igen 

om en sommar som är början

på något nytt som inte kommer

sluta utan

fortsätta hela livet igenom

och jag är så sjukt glad över att 

slippa skolan.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0