Men baby du tänker ju inte alls på mig
Det blir bättre med tiden säger du
när det drar sig neråt
pumpas ut i vener och artärer för att
likna spindelnät under huden och
sjunka av gravitation
Tills slut bränns det inte upp
av ett leende
eller hjärtat av din ryggtavla
bara då
blir tiden något mer
Tills slut blir man förgiftad
En söndag blir till en förlängd måndag
och jag vill inte sova för jag
vill inte vakna
Och måndag blir till en onsdag
när fåglarna kvittrar om bristande hopp
grus som rivs upp ur asfalten
tunga steg i trappuppgångar
alltid dessa trappor
och namn jag aldrig kommer känna
jag har otvättat hår och går genom
mörka parker två gånger i veckan
men inget spelar längre nån roll för
inget kommer nånsin bli som förut
En onsdag blir till söndag
i en oförklarlig blandning av
saknat skratt, fjärilar, äkta leenden
som känns långt ner i magen
minns jag när vi låg bredvid varandra
och din axel var så nära min och
våra ord tillsammans med din vita t-shirt
passade ihop
men jag vet inte längre för allt är bara tomt
jag skulle lyssna om jag orkade men jag är
hålögd av tid som aldrig kommer tillbaka
kvävd, förgiftad och sargad
Sen blir det måndag
Du vet jag längtar efter känslan att inte känna alls
(bild)
Så jag skrev. Kom hem med kaffe och socker fortfarande färskt i blodet och skrev det som legat och
andats i månader medan kvällen blev till natt. Och kände mig bra.
