För jag har inga mirakel att lova nån inatt

 Just nu: sörjer jag mitt sista påsklov
säger jag att jag pluggar mest för att övertyga mig själv
vill ta studenten NU
och förväntansfullt packa ner mitt liv
men kommer sakna mina vänner så förbenat
sitter inne fast det är sol
försöker ladda mentalt inför jobb
och har ingen jävla aning om hur jag känner
och vad jag är trött på
 
 

I skarven mellan olycklig kärlek och det som aldrig blev

Någonstans går hon som fortfarande drömmer.
Hon som tröttnat på vissna pelargoner
och utspilld mjölk vid frukostbordet.
Hon som vill känna hjärtat bulta av stolthet
inför en liten barnahand tätt i sin.
Någon hon kan ha tättintill och fråga
"hör du hur klockan tickar". 
 
Någon annanstans sitter hon
som har gråten kvävande i halsen
och förgäves lever i framtidstankar.
Hon som tröttnat på brustna tonårshjärtan
och tunga steg genom gruset.
Som drömmer varje natt
och går med huvudet högt
men inte vågar möta ögonkontakt. 
 
Livsperspektiv. 

RSS 2.0