Du tror väl inte att kärlek är som sångerna vi hör
Ibland får jag sån där att-bli-vuxen och framtidsångest och blir helt tom i huvudet när jag får frågan "och vad ska du göra efter gymnasiet då?". Jag är så rädd att jag inte ska lyckas med nåt. Att jag ska sitta ensam i ett kök med fula tapeter och tills slut börja prata med tickandet av väggklockan för att jag inte har några vänner. För att jag lever med en pelargon som jag egentligen är allergisk för så jag kan inte gå ut på grund av rödsvullna ögon. Ungefär så.
Och sen har jag nåt ledsamt jobb som busschafför eller spärrvakt vid en öde och nedklottrad tågstation. Eller som syv och hjälpa alla andra att uppnå sina mål, drömmar och se möjligheter.
Helt sjukt egentligen. Man borde inte få skicka ut människor sådär hur som helst i vuxenlivet.
Kommentarer
freja
just. precis. så kände jag också när jag slutade gymnasiet. Det var ett jäkla tag sedan nu och jag har fortfarande inte riktigt kommit på vart jag ska ta vägen. trodde jag skulle dö om jag inte listade ut det inom ett år efter studenten men har nu kommit på att det egentligen är helt jäkla jätteskönt. stressa inte upp dig för mycket, det finns så himla mycket tid, även om människor envisas med att tycka att det inte finns någon tid alls. det gör det <3 och visste är det läskigt, men så jäkla spännande!
Svar:
somethinglikeu.blogg.se
Trackback
