Men ärligt talat så hade det vart illa om hon inte hade vunnit för låten var ju helt klart överlägsen alla de andr! Och det säger jag inte bara som stolt svensk utan det är bara ett konstanterande. Rösten, texten, framförandet, musiken, ljusen, dansen allt var bättre än alla! Innan Sverige kom låg alla låtar på samma nivå, vissa stack ut lite mer än andra, efter Loreen bleknade alla! Och hon behövde inte heller göra nån Eric Saade-kopia, inga halvnakna danser, behövde inte va halvnaken själv heller, hon var bara perfekt. Så underbart, bara grattis Loreen!

Men är det bara jag som känner pressen som kommer på sommaren? Alla blir wohoo överlyckliga det är sommar och springer runt som aldrig förr, men jag känner bara nej..

Pressen att du måste bli brun, du får inte bränna dig och få konstiga vita linjer där du haft kläder, du måste ha en fin bikini och gå runt i den. Med bikin tillkommer ju det där med fin kropp, du ska va vältränad och inte för smal och inte för tjock utan se perfekt ut och gå runt med den.

Men liksom vad tror folk? Att vi ska bo utomhus i solen nakna hela dagarna och bara steka? Och sen ska vi se likadana ut som hm:s bikinimodeller, perfekt smala men ändå inte så att revbenen sticker ut utan det ser perfekt ut. Och sen allt man ska göra på sommaren, resa nånstans, ha kul med kompisar, jobba, åka på konsert... listan kan bli lång.

Usch låt sommaren bli överstökad så att vi kan få vinter... elr bara låt oss få ha sommaren ifred!

Känslan när man hittar ett par shorts i perfekt storlek på second hand<3 och en tröja/blus för den delen med

Brb ska gå och svimma

Du ser inte? Du ser inte att jag har vuxit flera meter? Har bytt stil, liv, kompisar, fått ett nytt liv! Upplevt så många fler saker, bättre saker än jag nånsin skulle kunnat gjort förut! Lärt känna nya personer, fått andra upplevelser, andra tankar. Och det märks inte?

För jag kommer alltid ha kvar samma stämpel, alltid vara kvar på samma plats, nånting som en gång varit kan inte förändras. Och de som vet om det kan inte göra nåt åt det för dom var bara med om rykten och fördomar. Det var det enda dom hörde. Dom fick aldrig chansen. Att lära känna mig.

Har haft en jättebra dag i det fina vädret och gjort en sak som alla borde göra i sina liv! Nämligen ha en dag med några kompisar och bara åka till massa platser som man vill se! Exempelvis inom en viss stad eller område så man inte behöver åka runt hela Sverige liksom utan kan åka tåg/buss/tunnelbana. Var i 4 nya platser idag som jag hört massa om men aldrig vart i, plus att jag åkte ju förbi massa nya ställen med tågen också. Och det finns massa platser kvar så det kommer det med!

Och sen så skulle min lillebror hitta nån fiskesjö så vi cyklade runt halva Sveriges bondgårdar ungefär utan resultat.

Och sen så fick jag en skjorta iförrgår också:)

Vad gör man om huvudet är fullt av massa tankar som man vill skriva ner och få ut men inte vet vad man ska skriva?

Som när saker händer gång på gång och man vet alltid vad som ska hända men ändå så står man kvar, eller wtf vet inte vad jag ska säga. Det är saker man inte förstår nånting av iallafall och undrar varför de är som de är. Men det kanske är så att saker är menade att hända. Och personer. Fast det kan ändå inte stämma.

Ibland tror jag att jag borde söka hjälp, för jag gör så konstiga saker hela tiden. Hela jag är konstig, helt knäpp och dum också. Förstör mer än vad jag bygger upp. Ja ibland kan jag ju få lite hjälp med förstöringen men det är ändå jag som startar den.

Har lyssnat på vissa låtar på Kents nya skiva också. Bara sådär ville säga det liksom. Speciellt Ruta 1 och Beredd på allt tycker jag är bra.

Bra filmer är ju alltifrån Lejonkungen till Jag saknar dig. Och sen så mest svenska filmer också.

Men en film som jag skulle kunna ha som min eventuella-för att ha någon-som är väldigt bra-film är G som i gemenskap, den utspelar sig på 80-talet och det var också då den gjordes så allt är ju 80-tals miljöer (och ja, jag har nån slags kärlek för 80-talet, kläderna, musiken, stilen, människorna) och den handlar om ett gäng killar som är kompisar och just gått ut gymnaset. Alla har de olika "problem" och saker de gör, Alexander har ett band med några killar som inte är kända men vill bli. Kim har problem med sin flickvän som ofta är ute med de "farliga" motorcykelkillarna och han har även nåt tillsammans med en äldre kille (som spelas av Magnus Uggla). Sen den tredje huvudpersonen är Robban som glider ifrån de andra och börjar hålla på med knark som han även säljer. Filmen utspelar sig då på de första dagarna av sommarlovet och jag tycker den är jättebra!

Skulle jag få det skulle jag kunna dö lyckligt. Och skulle jag flytta långtifrån eller födas på nytt skulle jag bli emo. Livet skulle va så mycket coolare då. Med svart läppstift.

Alla dessa kroppsideal, nu har det liksom blivit en "okej"-stämpel på att vara överviktig som kvinna. Det är fint med kurvor, vackert och ingen ska få prata skit om de som är lite överviktiga. Det har blivit ett känsligt ämne som ska göras okej, du är överviktig men du är jättefin ändå och du ska inte banta för det är hemskt att du ska känna så osv. Det görs kampanjer och bilder/texter för att visa hur fint det är med överviktiga kvinnor, "Killar går efter kvinnor med kurvor bara hundar går efter ben" och som på bilden ovan "A woman without curves is like jeans without pockets; you don't know where to put your hands" för att bara nämna några. Reklamer med överviktiga kvinnor som visar upp sig. Det görs också skyltdockor som ska vara kurviga för att folk ska kunna känna sig fina. Och sen så just det där att hela befolkningen är intalad att man inte får säga nåt elakt om de som är överviktiga för den är fin ändå!

Jaa jag tycker det här är bra såklart, klart det ska finnas skyltdockor som ska föreställa alla kroppstyper! Men istället för att alla ska känna sig fina och må bra blir det ju att de som är underviktiga blir nedvärderade. Vad finns det för kampanjer för att de ska känna sig lika fina som överviktiga? Istället sågas modeller och skyltdockor för att dom är för smala och fula. Alla dessa kampanjer som är med övervikt är istället mot undervikt. Och det finns inte heller nån "okej"-stämpel på att vara underviktig utan det anses som fult eftersom då förväntas man ha anorexia som är något sjukt att ha.

Är det inte meningen att vi alla ska behandlas lika?? Jag säger inte att det är såhär skriver bara utifrån mina egna tankar och erfarenheter