Om du dör, dör nog jag också

 

Jag ska aldrig glömma hur det känns

Jag kommer ihåg första gången jag såg dig.
Vadå, frågade du, gjorde jag så stort intryck eller?
Vet inte, vissa saker minns man bara, sa jag.
För jag kunde ju inte säga att det var sant.
Att det var då som jag visste
att det var du som skulle lysa upp alla mina dagar från och med då.
 
 
 

Undra hur många steg man kan ta innan man faller över kanten

 
 

Vi glömmer hela skiten den betyder ingeting

Tänkte vi skulle ha lite fin pinterestinspiration här, skulle jag haft den turen att veta var kläderna fanns skulle jag gärna tagit hem allihopa. Speciellt den gröna koftan och skjortan med fjärilar.
 

Om vi låtsas kan vi nog se stjärnor mellan träden

Vet inte om du minns förra året, jag önskar jag hade glömt det.

Om vi glömmer bort att andas kanske jorden slutar snurra

Jag är glad, jaa det är jag. 

Jag sa alltid ja se vad det blev av mig

Klipper ut blommor och lägger dem på bomull i en rosa ask med sidensnören och sparar dem under kudden där ingen kan nå dem. Spikar fast dem på tapeten i oregelbundna mönster ser hur färgen faller bort i en gul flod. Smulas och vittrar bort. Skyll inte på mig när de dött, jag såg bara på. 

Sånt gör idioter

 
Sitter på altanen och känner på solen, bakar tiramisu för första gången, otroligt trött efter för sen kväll igår och träffar mormor. Och hittar vårblommor i rabatten och har 1000 ideer på noveller/texter men inte ett ord skrivet. 
 

Här bryr sig ingen om vem du är här bryr sig alla om vad du gjort

Fin syster och arg dag. Men så är det. Var på Strindbergsmuseumet idag, säkert jättetrevligt om man vill glorifiera en person och få veta var hans tofflor och kaffekokare stod, annars inte. Och han bodde i en ungkarlslägenhet, alltså en lägenhet utan kök för att år 1907 kunde inte män laga mat. 
Och jag vill skjuta minst två brudar i min klass. Den ena för att hon kränker mig och den andra för att hon är allmänt ful och jobbig.

Efter stormen breder tystnaden ut sig

Vi satt tysta på ett tåg med målet Gävle. Vi gick av och stod på stationen med snön kvarlämnad hemma men med vinden isande genom kroppen. Åt en sladdrig pyttipanna på en restaurang med trumpinnar i taket och mönstrade tapeter. 
Påväg genom staden gick vi längst vägar med hus vi aldrig sett förut men som var vackra från en annan tid och såg skolor torna upp sig under himlen. Min vante blåste bort och medans scenarium om tomma fingrar och en virkad tumvante nertrampad och bortglömd flög förbi låg den vid en grind. 
Vi såg staden mörkna och lampor tändas och fick vänta på ett försenat tåg. Sen satt vi med drömmar och förhoppningar, verklighet och fakta och våra liv krackelerades över våra huvuden och det blev för mycket så jag ville sitta med täcket över huvudet för att slippa tänka. Och det är beslut som ska tas och jag går till skolan och pratar om annat och kommer hem till samma disskussioner om och om igen. 
Men fint var det.

Kärlek är för dom dom som har tur

Och jag tycker om dig så jävla mycket

Det fanns så mycket att se så jag släppte taget om din hand och du försvann

Två bilder på ett ganska obetydligt hustak
Andra söndagen i rad av tre som vi har husvisning. Känns ganska konstigt faktist att det går runt främmande människor här som vi aldrig ser varenda helg, och folk får svänga förbi och kolla in vårat hus bara sådär. I början var det massa olika känslor med att eventuellt flytta 20 mil bort. Lämna allt man är van vid, alla gator man kan utan och innan, människor man kommer att sakna osv men nu känns det mest som en avlägsen framtid fast vi är som mest uppe i det. Jag tar det som det kommer, har fortfarande inte en aning hur jag ska göra med allt men än så länge bryr jag mig inte. Jag är mest glad över att solen lyser, snön smälter inte och det kan få vara vinter i minst en månad till. 

Allting går upp för mig när solen går ner

Snö är så sjukt fint och det är vackert när den glittrar i solen och kylan står som en vägg när man går ut.

Jag är inte rädd för döden jag är bara rädd om dig

Det var kallt och vitt

Tänker mig det som en film med Stairs av Weeping Willows i bakgrunden, lägger till för lite sömn från inatt, ingenting mer och får min dag idag.
 

Ord är vackra

Kan säga att det var mina småsyskon som lekte lite och satte ihop några ord på måfå men sanningen är att det var jag som låtsades vara lite poetisk och djup och sen tog kort på det.

Så vacker att det gör ont

Det finns vissa som skadar mer än de är vackra. Och så finns det de som du som är så vackra att det skadar.

Fars dag

Idag är det i alla fall fars dag.
 
 

Det blir kallare

Vi var nästan i synk vi gick åt samma håll

Äckel.

RSS 2.0