Jag blir ledsen när alkolister sitter med en sliten kostym, med hakan på bröstet och sover på en tågperrong. När gamla människor sitter och äter ensamma medans deras barn och barnbarn uttråkade tittar åt ett annat håll. Även när människor med stirrig blick och smutsigt hår ensamma åker på kryssning och sitter själva vid ett bord och äter. Det är sorgligt när en gammal kvinna bor ensam i sin lägenhet och inte bjuder hem sin lika ensamma granne på kaffe för att han inte ska tro nåt. När det finns en ung mamma med små barn som förlorat sin man i cancer. Lika sorgligt är det med missbrukare som går tidigt på stan i för stora jeans och plockar fimpar från de offentliga askopparna. En man som går på stationen och delar ut gratissaker från en full ryggsäck och ingen vill ha. När det finns barn som måste gå med en klump i magen till skolan för att de är för rädda för att säga ifrån. En affär som sätter upp en lapp på rumänska vid pantstationen om att de inte ger ut kontanter för panten. Och alla de som har förlorat allt. Då vet man hur bra man har det.