En gång i en framtid ska jag minnas hur otäckt långt jag var beredd att gå

Bakom mig så luktar släckta bränder, så otäckt långt var jag beredd att gå i din närhet. Jag skyddar mitt förvuxna dumma hjärta. Jag ser mig aldrig om. 
 
Och allt är ditt fel. Du som hindrar, du som förstör. Du som sitter som en sten i mitt inre och gör allt kallt. Dig som jag minst av allt saknar. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0