För vi är bara instinkt bara djur och allt är lögn
Om det är något jag blir fysiskt illamående av och som får mig att vilja utrota hela mänskligheten av är det sånt här. Ska inte gå in på det djupare men lite samma är det som när personer visar sig vara någon annan än de utger sig för att vara. På grund av att de är människor. Sånt är vidrigt.
Jag ska aldrig glömma hur det känns
Jag kommer ihåg första gången jag såg dig.
Vadå, frågade du, gjorde jag så stort intryck eller?
Vet inte, vissa saker minns man bara, sa jag.
För jag kunde ju inte säga att det var sant.
Att det var då som jag visste
att det var du som skulle lysa upp alla mina dagar från och med då.
Men du fann din egen väg rocken kom och du fixa ett kneg
Ät fett och socker tills du spyr
Först börjar det bli mörkt vid 10. Sen slutar jag jobba. Sen blir det sakta för kallt för shorts och skolan som hade bleknat var plöstligt bara en vecka bort. Och sen började den idag. Hade hellre hängt mig någonstans. Mår illa bara av tanken på vägen dit och alla är efterblivna. Snälla rara sommar kom tillbaka.
I hela mitt liv har jag längtat långt längre bort härifrån
Jag tänker att tänk om orden skulle ta slut.
Då skulle jag stå där
nervös, rädd och ordlös.
Jag skulle behöva koncentrera mig på att andas
för att inte kapituleras under ett leende.
Va i helvete.
Hitta en fru åt mig och säg att jag älskar henne
När jag bor hemma själv då lagar jag mat och bakar, och äter. Sen när det var klart och jag inte ville sitta inne mer under åskans mullrande utanför tog jag på mig regnjacka och mina finaste skor och åkte till Stockholm. Bara för att gå där på en regnig gata innan jag åkte hem och lagade middag. Det är kul, måste ju utnyttja sista sommarlovsveckan så bra det går nu.
Kakbotten med chokladbitar sen chokladmousse och grädde ungefär. Receptet kommer härifrån.
Man kan lära sig mer än att det ordnar sig
Ibland känner jag mig så stolt över mig själv. Som nu till exempel när jag har haft tre jobb under sommaren och jag har fixat det helt själv. Jag har skrivit ansökan, jag har åkt till ställen jag inte visste fanns för att gå på arbetsintervju och jag har hittat trots att jag inte visste vart jag skulle jobba. Jag har sålt dricka sent på kvällen och sen åkt hem i mörkret. Bara jag. Som att det inte var något speciellt alls. Hade det varit för ett eller två år sen hade det aldrig hänt. Och jag skulle verkligen aldrig åkt tunnelbana med någon som åkte längre än han skulle bara för han ville prata med mig. Med mig, kom igen liksom. Och även om stället är helt efterblivet så tjänar jag pengar just för att jag vet vad jag ska ha dem till. För att jag ska fixa det.
Du är för ful för så fina tjejer
Bild nånstans ifrån
Vi sa hejdå på en station
med känslan av irritation eller om det var hopplöshet
och jag minns inte ens var det var för väder.
Alla gånger vi sagt hejdå där
med samma känsla gnagande inombords
men det var en grej mellan dig och mig
För vi hade trots allt med stapplande steg fått det
att funka.
Ända tills allt skulle växa till frustation, ilska
och sen tårar.
Eller om det var allt på samma gång.
Och nu ett år senare klarar man sig så in ihelvete bra ändå.
Jag vet inte, sa du, kanske för att jag saknar dig.
Men sen svarade du inget mer.
Och för mig spelar det ingen roll
för jag saknar inte dig.
Jag är bara rädd att det var en sån chans som aldrig kommer två.
Precis som att avskedet på stationen
var det sista.
För man skulle aldrig ses igen.
Jag sa det spelar ingen roll bara vi är på väg
Jag var upptagen med att krypa ner för trapporna
Jag har vart ledare på ett barnläger. Hur spännande det än låter skulle jag kunna skriva en uppsats om allt som hände där och dem jag fick träffa. Till exempel fanns det vissa barn som var så söta att jag ville ta med dem hem och andra som jag försökte få se det där söta men som aldrig ville visa det. För att uttrycka sig milt. Några saker jag kan nämna var att jag spelade pingis i ösregn och blixtar, var utklädd till staty, gjorde ungefär 50000 muffins, åt mat hela tiden och paddlade. Men för att inte skriva en uppsats och inte berätta hur stört livet kan visa sig vara nöjer jag mig med att säga att det var annorlunda.