Det går inte att låtsas att allt funkar när bakom allt som känns okej skriker tomheten och saknaden. Ett leende, en annan tanke, en annan omfamning, allt för tron om att det går och dölja.

En landsväg i mörkret när det är som mest sårbart brister det. En låt, opersonlig och okänd för de flesta kan inte sluta vara vår sång. Samma med ett datum. Kan inte låta dig försvinna. 

 

Vill egentligen inte skriva såhär, onödigt och som ingen fattar och inte bryr sig om. Men jag är verkligen i starkt behov av att prata med någon, inte bara tomt prat om skolan och vädret utan med någon som jag vet kan lyssna.  Och det blev för mycket när jag insåg att den enda personen jag verkligen vill prata med är den som texten handlar om, som jag inte kan prata med.