Och det värsta är ju att det känns som att det är utseendet det hänger på. Personligheten kan man ju inte göra nånting åt efter en enda blick. Men det är utsidan som gör att man ändå inbillar sig att man har någon som helst självkänsla. Eller inte utseendet, det kan man ju inte ändra på, det är väl bara att acceptera att man ser ut som man gör och hålla käften.

Nej mitt självförtroende sitter i sminket. Har jag inget smink har jag inget självförtroende heller. Thats word. Utan känner jag mig tom, viker undan med blicken för dom jag möter, jag känner mig inte säker utan. Det känns så mycket bättre med. Det är då jag kan bli nöjd med mitt ansikte för det andra kan man ändå inte göra nåt åt.