Du är inte den första och inte den sista men förmodligen den snyggaste

om en sommar som började på nollfemtrettionio-tåget om

pappersmuggar automatkaffe med två plus, kartonger och

gångar A till O som inte

ville ta slut

när Sverige visade tio plus, gassande sol och regn satt vi

uppflugna på en lastkaj, spånbänkar, med muren mot ryggen

och med människor jag kunde sett utifrån och

aldrig känt igen men som

var teambuilding efter några öl som

någon sa

om känslor som trasslades ihop men

ord som hölls isär och 

rädslan för att ständigt falla i 

trappan, snubbla eller inte

orka resa sig igen 

om en sommar som är början

på något nytt som inte kommer

sluta utan

fortsätta hela livet igenom

och jag är så sjukt glad över att 

slippa skolan.

Som att det var en livlina en livlina med jordgubbssmak

För efter studenten och innan jag började jobba och under tiden jag hade en vecka med sol fyllde pappa 50. Det firades med bland annat tårtor gjorda av mig. Den närmast hitåt med chokladbottnar, jordgubbar, grädde och mörk chokladganache. Den andra med vaniljbottnar, jordgubbar och marängsmörkräm med lemoncurd. 

Hela världen är till salu från New York till Moskva

Det närmar sig slutet av tid som
aldrig kommer igen
12 år av skola som slutar i nånting av att
ta hand om sig själv
Det önskas lycka till och
vad ska du göra sen och
du får ha det så bra,
betygssamtal, redovisningar och sista nationella prov
det har pendlat mellan
bara jag får godkänt, betygstress, ångest, frånvaro och
vem bryr sig
 
Alla såna fikastunder sena kvällar,
skratt och det där riktigt viktiga
när tid precis som kaffet i
en sprucken kopp runnit bort eller
en falnad glöd av en cigarett nånstans
på östersjön när
jag tänkte att det blir aldrig mer än så 
Och tänk om det skulle gå att göra om allt som
gick fel
men det skulle vara att aldrig få
gå vidare
 

För jag har inga mirakel att lova nån inatt

 Just nu: sörjer jag mitt sista påsklov
säger jag att jag pluggar mest för att övertyga mig själv
vill ta studenten NU
och förväntansfullt packa ner mitt liv
men kommer sakna mina vänner så förbenat
sitter inne fast det är sol
försöker ladda mentalt inför jobb
och har ingen jävla aning om hur jag känner
och vad jag är trött på
 
 

I skarven mellan olycklig kärlek och det som aldrig blev

Någonstans går hon som fortfarande drömmer.
Hon som tröttnat på vissna pelargoner
och utspilld mjölk vid frukostbordet.
Hon som vill känna hjärtat bulta av stolthet
inför en liten barnahand tätt i sin.
Någon hon kan ha tättintill och fråga
"hör du hur klockan tickar". 
 
Någon annanstans sitter hon
som har gråten kvävande i halsen
och förgäves lever i framtidstankar.
Hon som tröttnat på brustna tonårshjärtan
och tunga steg genom gruset.
Som drömmer varje natt
och går med huvudet högt
men inte vågar möta ögonkontakt. 
 
Livsperspektiv. 

Jag är dom som går in i väggen jag är dom som går genom rutan

 )
Lyssna bara lyssna

Här är det vackert här blir allting bra, hon packade sin väska nästa dag

Jag frågade dig vad livet är. Det vet man inte sa du. Det märker man. Under lager av krossad sammet, någon annans parfym, över sprucken asfalt, under frustation. Hur kan man veta om man aldrig har levt?
 

Men baby du tänker ju inte alls på mig

Det blir bättre med tiden säger du
när det drar sig neråt
pumpas ut i vener och artärer för att
likna spindelnät under huden och
sjunka av gravitation
 
Tills slut bränns det inte upp
av ett leende
eller hjärtat av din ryggtavla
bara då
blir tiden något mer
 
 

Tills slut blir man förgiftad

En söndag blir till en förlängd måndag
och jag vill inte sova för jag
vill inte vakna
 
Och måndag blir till en onsdag
när fåglarna kvittrar om bristande hopp
grus som rivs upp ur asfalten
tunga steg i trappuppgångar
alltid dessa trappor
och namn jag aldrig kommer känna
jag har otvättat hår och går genom
mörka parker två gånger i veckan
men inget spelar längre nån roll för
inget kommer nånsin bli som förut
 
En onsdag blir till söndag
i en oförklarlig blandning av
saknat skratt, fjärilar, äkta leenden
som känns långt ner i magen
minns jag när vi låg bredvid varandra
och din axel var så nära min och 
våra ord tillsammans med din vita t-shirt
passade ihop
men jag vet inte längre för allt är bara tomt
jag skulle lyssna om jag orkade men jag är
hålögd av tid som aldrig kommer tillbaka
kvävd, förgiftad och sargad
 
Sen blir det måndag
 
 

Du vet jag längtar efter känslan att inte känna alls

Så jag skrev. Kom hem med kaffe och socker fortfarande färskt i blodet och skrev det som legat och
andats i månader medan kvällen blev till natt. Och kände mig bra.
 

Håll mig hårt, gå inte, se hur jag brinner

(bild innan det blev snö)
Jag är så trött på att det är så kallt jämt. Trött på tunga väskor, blåmärken på fötterna, isande vindar och att halka runt i snömodden. Kommer hem slutkörd med köldbitna fingrar och varvar ångesten med varm choklad.
Så trött på att bara vara trött. 
 
 
 
 

Perfekt och oförstörbar som du

Det är så skört det som mitt hopp byggs på
ogreppbart, svajande, nästan osynligt
Det är för mycket lösryckta ord som trängs
sextiofem dagar som inte får plats
och tusentals dödade tårar
Jag ville vara stark och oförstörbar 
kunna stå emot
 
Men jag kunde inte vara som du
Och det jag inte kunde rå på
var det som existerade inom oss
 
 
 
 

Så skulle jag kyssa dig, sa han, om jag älskade dig

Jag ville bara säga det en gång för alla, den här triologin är bra. En sån där bok med så innerlig kärlek att det är äckligt, vargpojkar med gula ögon och oförklarlig skog. Och språket. Jag älskar det, jag vill spara det, jag vill ha det, jag vill krypa in mellan orden och leva ett sunkigt radhusliv med det. Så bra är det.
"det var så Cole hittade mig en timme senare. Jag satt med korslagda ben i det tomma badkaret, med gitarren i knät, spelade G-durackord och sjöng en sång jag aldrig sjungit förut." "du har bara känt mig i ungefär fjorton sekunder, och sju av dem har vi hånglat men ändå vet du mer om mig än alla mina vänner i den här dumma hålan, sa jag."
Om de blir filmer blir jag glad.
 
 

Vad var min tystnad värd

Det värsta är inte sömnlösa nätter eller hysteriska skrattanfall framför en film man aldrig kommer kunna se igen i desperata försök att fly smärtan. Det värsta är inte ens att gå runt och veta det kunde vart vi. Det värsta är ovissheten om det nånsin kommer ta slut.

Dom viskar du är tidlös men menar omodern

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut?
Sökte jobb själv och började jobba på Tele2Arena. Sålde hamburgare sent på kvällarna och pratade med så mycket människor. Upptäckte också en kväll när det var tjockt av folk och hamburgarna sen länge tagit slut att jag har kassa överlevnadsinstinkter. Finns ju annat också men hade önskat att jag blivit klokare det här året än det innan.

Vilka länder besökte du?
Inga sorgligt nog.

Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014?
Ojaa.

Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas?
14/15 maj. Fick kolla upp datumet men kommer alltid minnas kvällen då jag var med en så fin person och var så jävla lycklig. Fast samtidigt så rädd att det skulle ta slut. Som det gjorde. 

Vad var din största framgång 2013?
Oj vad svårt, med framgång låter det som att jag borde ha startat eget företag och tagit nobelpriset. Vilket inte hände.

 

Största misstaget?
Och DÄR kom den frågan. Skulle vilja spola tillbaka flera, flera månader eller iallafall några veckor för att inte ångra mig nåt så otroligt nu.

Bästa köpet?
MIna skor<3.

 

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att jag läre känna flera vänner bättre.

 Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2013?
Placebo med Running up that hill helt klart, Can you feel my heart av Bring me the horizon, När muren föll av Thåström och flera andra såklart.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Efter höstlovet nångång krashade det mesta men innan dess kan jag inte komma på något speciellt. Var ju lite osäkert där ett tag om vi skulle flytta eller inte men kanske inte direkt grät över det.

Vad önskar du att du gjort mer?

Förra året skrev jag att jag skulle gjort mer saker och det har jag absolut gjort men önskar jag tagit vara på tillfällena mer.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Tänkt mindre så jag kunde tagit vara på tillfällena. Typ.

 

Blev du kär i år?
Ja två gånger men det var bara för att det var något som fastnat på mig sen långt tidigare så inget nytt.

Största musikaliska upptäckten?
Placebo är ju väldans bra dom.

Vad gjorde du på din födelsedag 2013?

Hade en jättebra födelsedag, inte för att det hände något speciellt men den var ändå väldigt fin på sitt sätt. Annars var jag i skolan och kom hem jättesent pga spanska och hade gjort tårta.

Bästa minne från 2013?
Dom där dagarna i maj, Norrland, barnlägret och säkert annat bra jag glömt bort.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Absolut.

Vad fick dig att må bra?
Vara med fina människor, lyssna på musik och baka. Inget speciellt.

Vem saknade du?
Vänner jag inte träffar så mycket längre.

De bästa nya människorna du träffade?
Lärde känna många men kanske speciellt en kille som kom att bli min trogna arbetskamrat och lite helskumma stalker.

Mest stolt över?
Kom trea i en novelltävling som jag blev väldigt stolt över och att trots att jag hatar skolan sa min lärare att jag var bra.

Högsta önskan just nu?
Göra något av mitt liv och ha något att göra efter studenten, samt få ställa saker tillrätta.

RSS 2.0