Du är inte den första och inte den sista men förmodligen den snyggaste
om en sommar som började på nollfemtrettionio-tåget om
pappersmuggar automatkaffe med två plus, kartonger och
gångar A till O som inte
ville ta slut
när Sverige visade tio plus, gassande sol och regn satt vi
uppflugna på en lastkaj, spånbänkar, med muren mot ryggen
och med människor jag kunde sett utifrån och
aldrig känt igen men som
var teambuilding efter några öl som
någon sa
om känslor som trasslades ihop men
ord som hölls isär och
rädslan för att ständigt falla i
trappan, snubbla eller inte
orka resa sig igen
om en sommar som är början
på något nytt som inte kommer
sluta utan
fortsätta hela livet igenom
och jag är så sjukt glad över att
slippa skolan.
