Jag var lycklig på det där sättet som att det var det bästa jag kunde få

Låtsas att ingen ser dig när du halkar. Låtsas att någon ser dig när du faller. Men tro inte att någon ska ta emot dig, fråga hur du mår och hjälpa dig upp. Sprid ut dina ord på blekta och utsuddade papperslappar och vänta tills någon plockar upp dem. Men låt den inte kasta dem i ansiktet på dig efter att de blivit nertrampade och blivit ett med gruset. Sluta vara så desperat efter att bli sedd. Ingen kommer ändå bry sig. Din tid kommer sen, i en ny area, med nya ögon. Allt kommer ordna sig så länge du kan stå för dig själv. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0