Efter stormen breder tystnaden ut sig
Vi satt tysta på ett tåg med målet Gävle. Vi gick av och stod på stationen med snön kvarlämnad hemma men med vinden isande genom kroppen. Åt en sladdrig pyttipanna på en restaurang med trumpinnar i taket och mönstrade tapeter.
Påväg genom staden gick vi längst vägar med hus vi aldrig sett förut men som var vackra från en annan tid och såg skolor torna upp sig under himlen. Min vante blåste bort och medans scenarium om tomma fingrar och en virkad tumvante nertrampad och bortglömd flög förbi låg den vid en grind.
Vi såg staden mörkna och lampor tändas och fick vänta på ett försenat tåg. Sen satt vi med drömmar och förhoppningar, verklighet och fakta och våra liv krackelerades över våra huvuden och det blev för mycket så jag ville sitta med täcket över huvudet för att slippa tänka. Och det är beslut som ska tas och jag går till skolan och pratar om annat och kommer hem till samma disskussioner om och om igen.
Men fint var det.
Kommentarer
Trackback
