Andra söndagen i rad av tre som vi har husvisning. Känns ganska konstigt faktist att det går runt främmande människor här som vi aldrig ser varenda helg, och folk får svänga förbi och kolla in vårat hus bara sådär. I början var det massa olika känslor med att eventuellt flytta 20 mil bort. Lämna allt man är van vid, alla gator man kan utan och innan, människor man kommer att sakna osv men nu känns det mest som en avlägsen framtid fast vi är som mest uppe i det. Jag tar det som det kommer, har fortfarande inte en aning hur jag ska göra med allt men än så länge bryr jag mig inte. Jag är mest glad över att solen lyser, snön smälter inte och det kan få vara vinter i minst en månad till.