"Han behöver inte ens tänka om han tänker på henne.

Han prövar också att tänka på hur han mår, men kommer inte fram till någonting, han tänker på hjälten i spelet de spelar i flygplatsens personalrum, att hans rörelser omärkligt går över till slow motion när han dör, världen bleknar, han glider liksom in i en verklig overklighet, men bara för en liten stund, han lever inte längre på riktigt, men han kämpar liksom på och rusar ännu framåt, förstår inte själv att det är över. Och faller. Det är lätt att övervärdera sin styrka. Även om segern tycks vara inom räckhåll måste man hela tiden kontrollera hjältens livsmätare för att försäkra sig om att han faktiskt är i livet, och att han har krafter kvar.

Han tänker att han inte ska lägga för mycket vikt vid det, man kan alltid starta om, man får alltid fler chanser, det är bara ett spel."